Det är jobbigt.. Trots att jag har ett leende på läpparna..

Det ät himla jobbigt faktiskt, trots att jag döljer det
så väl och avger lycka så gråter jag inombords..
Det är många tankar som far runt i huvudet på mig just nu..

Kommer du höra av dig?

Kommer vi träffas igen?

Var det du sa sanningen..?

Kommer vi att börja om?

Kommer jag få gå hand i hand genom livet med dig?

Jo, mycket far runt, och frågorna är ganska stora..
Jag vet att man inte ska hoppas för mycket för man blir så
lätt besviken när det inte ter sig det man ville, men det är
önskvärt att du kommer höra av dig, inte just nu dock..
För nu känns det alldeles för tungt för att jag ens ska orka ha en
konversation med dig.. Men, om inom en månad drygt..
Det är riktigt jobbigt att jag fortfarande älskar dig..
Det är de som gör det så himla svårt och gör så att jag bara tänker
på det bra/fina/gulliga/roliga stunderna med dig..
Jag vill inte släppa dig..
Och, vet inte om jag måste..
Det är inte alltid man har det great i ett förhållande,
alla går upp och ner hela tiden som en berg och dal bana,
det är det man ska lära sig. När det är nere så är det de för ett tag
för att det sedan ska vända uppåt igen, är det uppåt så kommer
det att åka ner igen, det är något man får leva med, det gäller bara att
göra dessa nedgångar till det bättre så fort som för att det ska
återgå uppåt i vagnen.. Jag klarar mig, men det är jobbigt som tusan..
Jag vill ju så mycket, och det känns inte som du vill lika mycket som jag..
Det kanske bara är känslan jag har efter det som har hänt,
men det är svårt att veta något när man inte säger det,
man vill ändå kunna höra saker och ting istället för att dra sina
egna slutsatser och både misstolkas och förstöra en stämning
som var god genom en onödig diskussion..
Men det jag kommer att bearbeta mest är sättet jag beter mig på ibland,
att jag fortfarande jävlas med att ta skiten senare, lägga dem på hög för
att jag inte orkar ta dem just då, för att senare få utbrått då verkligen
allt spys ut. Jag förmodar att det är bättre i små proportioner..
Jag måste lära mig att det faktiskt finns människor som inte vill snacka
känslor, att dom vill ha det där inom sig, och vill dem prata om ett
så är det upp till dem när.. Jag vet!!
Men jag är en omtänksam jävel som bryr mig lite för mycket ibland,
det där lägger jag bakom mig nu..
Jag växer som person varje dag, iaf någon millimeter, men det är bättre
än inget, jag vill försöka se ljuset där framme, och jag hoppas att det

är du som står där!