Då var sista seriösa skoldagen över

Oj, oj, oj.. Nu är jag ganska seg, men det blir allt

till att städa rummet till hög musik innan man ska sova.

Kom till skolan med sådär lagom motivation..
Fixade klart ritningen och sprang upp och ner i trapporna 10 ggr
för att kolla om skolsyrran hade kommit, men icke.
Till slut var hon där, i lagom tid när mamma och pappa hade
börjat röra sig med bilen hemifrån för att hämta mina grejer/moster.
Jag träffade skolläkaren och talade om läget, hon skrev ett intyg
medan jag åter igen gick ner för trapporna frågade Henke om jag kunde
få låna hiss-koret då han sa:

-"Vad glad du ser ut!! =)"

-"Jag är glad! =)" fick kortet och började packa ihop mina saker.
Jag kämpade som ett as verkligen.
Bar 3 skivor på 2,3 meter långa, 2 lådor, 4 skivor, 2 mellanbottnar,
2 skivor topp + botten, ben, sargar, bord, skivor mm.
Jag var helt död när mamma ringde och talade om att dom var framme,
hade bara 1 skiva kvar att bär in i hissen..
Kom ner, öppnade dörren och mötte dem, bar ut alla grejer ur hissen,
packade på släpet och föll ihop!
Jag vet inte vad som hände, men skrapsår fick jag..
Jag förstod inte att jag hade ramlat ihop fören pappa sa att jag skulle
ta det lugnt..
Men det var bara resa sig igen, där kunde jag ju inte ligga hela dagen!
Fortsatte att packa, gick upp till verkstaden, tog mina saker,
lämnade kortet till Henke, gick IGEN upp för trapporna,
hämtade mitt intyg, gick ner för trapporna och ut ur skolan för att
ta en cigg och möta mamma och pappa igen för att åka hem....
Fy helvete va hektiskt! 
Var CP stressad, men jag klarade det själv trots allt.
Grejen är väl det att jag har mindre lust att ge upp
nu när det är tuffa tider. Det får inte diket mig att må bättre,
men min kropp  skulle behöva ta det lugnt och
inte hålla på släpa på en massa tunga saker.
Men, jag är envis! 
Som vanligt!
Något jag aldrig kommer att sluta vara heller, det är bara sådan jag är.
Vilket jag har accepterat för länge sen =D

Jag trodde vi var på väg hem,
men då dök åter igen problem med bilen upp.
Det har nu varit snack om att jag ska få en hyr bil ist för att bla bla bla
ja för att jag helt enkelt inte fick ta en av våra bilar.
Men jag vart glad att jag inte behövde betala iaf =)
Hur som helst så åkte vi till Statoil för att kolla om det fanns någon ledig.
Kruxet i det här är att O också ska köra, vilket betyder att dem inte
godtar personuppgifter bara på Statoil utan personen måste
vara närvarnade och visa körkort, något som O inte kan
gör 30 mil härifrån.. Så vi fick skita i Statoil..
Toyota Yaris var iaf fräsch =P
Vi åkte istället till OKQ8 för pröva våran tur där,
och nu började jag verkligen ge upp hoppet om allt..
Jag hade ju gått och längtat så..
Men på OKQ8 gick det ta mig tusan att fixa utan att O var närvarande! =D

Kanon!!

Så nu står både han och jag på kontraktet och ska köra en Skoda! KING!

Mamma och jag åkte hem efter att ha lämnat pappa på jobbet.
Tog en kaffe när vi kom hem och åkte iväg och handlade.
Vi orkade verkligen och hade ingen lust med att packa av släpet..

Jag åkte och hämtade pappa vid 6 tiden och regent bara ÖSTE ner!!
Men det gick bra iaf och efter var det bara att åka till pizzerian och
inhandla mat eftersom jag inte hade någon stor lust att laga mat nu när
mamma hade åkte iväg på teater..

Så nu sitter man här igen, i sin gosiga säng med dunket från stereon.
Borde verkligen ta och städa, men jag är slut i huvudet efter att ha
kollat upp diverse butiker i Danmark, måste köpa bira!

Tonight it's very clear
As we're both lying here
There's so many things I want to say
I will always love you
I would never leave you alone

Sometimes I just forget
Say things I might regret
It breaks my heart to see you crying
I don't wanna lose you
I could never make it alone

I am a man who will fight for your honor
I'll be the hero you're dreaming of
We'll live forever
Knowing together that we
Did it all for the glory of love