Tisdag och Onsdag

18/05-2010

Jag mådde hyfsat bra tills jag började åter igen att hetsäta.
Jag vet inte hur mycket jag fick i mig,
både mat bröd godis kakor yoghurt..
Fy fan säger jag bara!
Slutade med att jag kräktes åter igen, ett antal gånger,
men den här gången var värre än förut..
Jag hetskräktes!
Det var hur hemskt som helst, aldrig gjort det tidigare.
Tårarna bara rann i floder, där jag bara fortsatte att kräkas
och åter kräkas igen..
Det tog musten ur mig och jag vart sjukt deprimerad,
gick och satte mig hos mamma i vardagsrummet och grät ännu mera
och sa "Jag klarar inte det här längre.."
Mamma tröstade mig så gott hon kunde och ringde till
St Görans sjukhus för att rådfråga om vad man ska göra,
hon fick hänvisningar att söka till Stockholms ätstörnings klinik..
Men vad jag har hört så är det grymt lång väntetid där, upp till 3 månader..
Suck..
Jag lyckades till slut somna..

19/05-2010

Helt sjukt trött i både ögon och huvud,
hade inte lust till något alls..
Ville inte ens äta frukost, drack knappt något kaffe,
började gråta i floder igen, pga att pappa,
dum som han är, tyckte att jag skulle skita i festivalerna.

Det är just nu mitt mål i livet!

Det ända målet jag har just nu!
Jag ser fram emot det så himla mycket och det gör mig lycklig,
det får mig att känna mig vid liv att ha något att se fram emot.
Så trycker han ner mig genom att säga:
-" Du kanske ska överväga att strunta i att åka och tänka på din
hälsa först och främst!"
För visso, men lever jag just nu för att åka så ska väl ingen komma och ta
bort det bästa jag har just nu?
Det gjorde iaf mig grymt ledsen och jag gick åter och la mig gråtandes på
sängen tills han kommer in och ber om ursäkt..
Det kändes himla tungt..
Jag vet att han menar väl, men det var inte
det jag ville höra när jag mådde så dåligt..

Mamma beslöt sig för att vi skulle åka in till Akuten, 
psyket, med mig så i alla fall något händer.
Jag höll med efter att ha ringt skolsyrran som sa att det hade varit svårt
att komma fram till Stockholms ätstörningsklinik,
och känner jag att jag måste prata så var det bästa alternativet att söka
sig till akuten så att dem kan skicka remisser..

Vi var på akuten vid 11, 
fick prata med en sköterska ca 20 min efter jag hade kommit dit,
och åter igen så kom gråten. Han var dock mycket trevlig och försökte
prata lite allmänt med mig, vilket verkligen var skönt.
Det var lång väntan på att träffa läkaren sa han, men det var bara att hålla ut,
när jag kommit så här långt på egen hand så tänker jag inte ge upp!!
Efter någon timme eller 2, så var det äntligen min tur, mamma följde med in.
Han ville vet hur det låg till, klämma lite på magen, kolla min vikt (56,5..),
ge mig lite råd, kolla blodtrycket and so on.
Han sa att han skulle ringa lite samtal till olika kliniker och fråga om råd,
och att han även skulle skicka remisser.
Så det var bara ut till väntrummet igen..
Hann dock ta en cigg och lugna ner mig åter igen..
Efter ca 45 min kommer han ut igen och jag går in på rummet.
Det hade tydligen varit svårt att få tag på klinikerna, vilket är försåtligt,
skolsyrran kom ju inte heller fram.
Men han skulle iaf skicka remisser.
Sen kom det..
Jag fick även höra att jag skulle ta ett blodprov..
Så fort jag hörde ordet "blodprov" så började pulsen gå upp rejält..
Fuck, jag har ju inte tagit blodprov utan bedövning sedan jag
gick i 4:an eller 6:an..

Men jag gjorde det!! 

Utan några som helst konstigheter!
Jag har äntligen vunnit över min nål-fobi!!
Kan ju dock ha att göra med att sköterska också var väldigt trevlig!
-" Ska vi ta det nu, eller ska vi vänta ut de? Det blir bara värre
ju längre man väntar =)"
Han satt och sa att jag aldrig skulle bli en bra knarkare, hahaha!

All personal på psyket var trevliga!! =D

Och som vanligt när jag varit duktig, i det här fallet faktiskt tagit spruta
utan bedövning, så vart det Piggelin! =D
Fick även höra att jag inte behövde stanna kvar för att få veta provsvaret,
jag kunde åka hem och han skulle ringa om det var något särskilt..
Han såg nog på mig att jag inte ville vara kvar längre..
Jag hade lugnat ner mig en hel del sedan jag anlände..

När jag kom hem så vart det sängen på en gång.
Jag var så himla trött i ögonen och även huvudet, jag tror jag vaknade
vid 19 tiden när mamma kommer in och frågar om jag är vaken och
om jag vill prata med min lärare i mobilen.
Verkligen, NEJ TACK!!
Inte direkt så att jag hade längtat efter att få prata med honom..
Usch, mamma tyckte också att han verkade knäpp, förståeligt med tanke
på att han i stort sett vägrade prata med henne utan var mera mån om att
prata med mig..
Jag ville ju inte, svårt att acceptera?!
Jag hade tidigare under dagen, närmare bestämt på morgonen,
innan vi åkte, slängt iväg ett sms till K och berättat att jag inte
kan följa med till Falköping, surt som fan, det var ju jag som verkligen ville dit..
Men men, jag känner mer så här:

Bättre att jag skiter i Falköping, än att det blir festivalerna!

Kvällen kändes hyfsat bra,
tills jag tog ett äpple och smaskade på.
Jag hade sagt till mig själv hela dagen att jag INTE tänker hetsäta igen,
men det är svårt, jag kan inte kontrollera det..
Så efter äpplet vart det:

Halv påse Ostbågar

4 Kycklingkorvar med Senap och Ketchup

4 Kycklingköttbullar

Mandelmassa

Halv skål Havregrynsgröt

Usch, sen kräktes jag igen..

Satt och kollade på "Rush Hour 2", riktigt härlig film =P
Kände att det var dags att sova efter filmen, men det gick dessvärre inte
så himla bra.  
Demonen höll på snacka om att jag var hungrig hela tiden och
att jag måste äta nu!
Jag vägrade ett bra tag, tills han övertalade mig, den djäveln!!
Satte mig i köket och började äta, igen:

5-6 Fin crisp med smör, 2 med ost

Ost, ett antal skivor..

8 skivor Leverpastej

4 Kycklingköttbullar

Mandelmassa

10 Havrekakor

8 Bondkakor med smör, USCH!
Ja, och sedan var det dags för toaletten igen..