Dags att sätta klockan..

..besök hos psyket i morgon för sjukskrivning och piller..

Det känns mer som en berg- och dalbana just nu..
Har svårt att förstå verklighet och dröm,
svårt att veta om man är glad eller jätte deprimerad..
Jag fick iaf en tid hos sjukhuset i dag, så den 13/9 ska jag dit på ett
informationsmöte, vad nu det kan tänkas betyda men tydligen för behandling
på dagvård, vete tusan om det är det bästa för mig, men vi får helt
enkelt se vad dem säger.
Fan vad jag avskyr det här stället just nu, jag har inget umgänge alls med
familjen, jag äter inte ens med dem längre.
Jag vet inte varför, men jag får en känsla om att jag bara är ett bekymmer,
och det känns faktiskt så, speciellt med mamma..
Jag vet inte om jag ska säga något eller bara knipa igen...
För eller senare kommer det komma fram, dock ska tydligen en förälder med
på samtalet också, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det..
Jag vill verkligen in på hemmet ist, jag måste bort från det här huset,
det gör inte min situation bättre för 5 öre, hoppas dem har övertygelse med detta
och kan ordna en plats. Tydligen mindre vänttid där med..
Hur som helst så vill jag nog inte att varken mamma eller pappa ska följa med på
informationsmötet den 13, skulle jag få välja så blir det nog hellre pappa,
absolut inte mamma, hon är så negativ mot mig hela tiden och nedvärderar mig
i vad man än gör. Ett praktexempel var som hon sa till bilen till mig när vi
skulle åka och handla:
-"Vad tyst du är.." och klappar mig på benet..
-" Jag var och fotograferade mig med moster förresten, i tisdags...
Det var därför jag åkte dit.."
-"Kanske inte är det bästa att hålla på med sådant när man mår dåligt..!"
Alltså, ÅÅÅÅH!
Vad har hon för rätt att bestämma över vad som är rätt för mig!?
Jag har väl fan ett eget liv att leva, och jag bestämmer över det helt själv!
Jag förstår verkligen inte varför hon, vilket jag faktiskt börjar tro allt mer, hatar mig?
Jag verkar vara världens börda för henne just nu, är det inte för att jag är sjuk
så är det för att jag inte får bestämma själv vad jag vill göra, och är det inte det
så är det ekonomin..
Verkligen kul att vara avskydd av sin egna mor, börjar förstå moster allt mer..
Hoppas bara jag kommer in på hemmet, då ska jag banne mig visa vem som
bestämmer genom att inte välkommen henne dit! Och jag är allvarlig!