Löwneströmska ringde i morse..
Dock sov jag fortfarande och hörde inte att det ringde.
Men jag har ringt tillbaka och enhetschefen kommer ringa upp
mig igen, hon sa att det gällde min behandling, jag hoppas f*n att
det är på gång nu och att jag slipper hoppa dit och hit.
Jag är ändå lite spänd över samtalet. Jag pallar inte höra att jag måste
gå på en utvärdering hos psyket igen, jag mår hyfsat bra,
dock förvirrad till och från av vad som är verklighet och vad
som kan tänkas vara drömmar.. Jobbig känsla det där..
Var uppe i V-by i morse igen och fick armen fixad.
Shit vad hemskt det ser ut!
8x3 cm stort! Ja, inte ser det kul ut, men det läker inom sin tid.
Roliga att sköterskan varje gång poängterar att det är bra att jag är ung,
så att det läker fortare, haha.
Jag tänkte i det stora hela ta tag i rummet nu, orkar jag?
Har jag lust? Finns ju inget bättre att göra och det måste ju börja bli
klart så jag kan flytta in alla mina saker från altanen..
Fixa rummet och sedan ta en kaffe?
Låter som en plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar